En galen natt
Såg nyss den filmen (En galen natt) Haha så jäkla rolig, hände tamefan saker hela tin :D Innan det satt jag med kläderna som jag fick av Mickis, sen passade jag på att gå igenom trasigt, gammalt, försmått.. sånna kläder och det blev en hel del om man räknar på båda ungarna. En av högarna där ska Thea få till sin son Loke, hon som sorterat ur Grys kläder å hittat lite åt Holly, så vi byter med andra ord :) ska bli kul å se imorrn på mammaträffen vad fint hon hittat.
Hittade många av mina loppis fynd också.. minns innan hemi kom att ja letade och snappade upp mycket kläder för en liten peng och ja, det var min start. Loppis/begagnade kläder, sen givetvist fick man mycket nytt men hade inga pengar sommaren då så det blev att köpa det som man hade råd till. Och fina kläder är det, jag menar.. känns väl kul å köpa nytt, men i början då dom växer ur saker på nolltid, då känns det inte lika kul. Nu äre anat, när Hemi inte växer lika fort som Holly gör, då äre roligare å köpa nytt å kosta på litegrann som han kan använda mycket.
Sen måste jag försöka få in pengar. När jag inte får av dom som e skyldig mej, vad gör man? Måste man bli ovänner för att dom ska fatta att det är allvar?! Hur kul är det för mig att måste berätta FÖR ER om jag har dåligt ställt en månad? Spec nu med järntillskottet där, inte fan hade jag råd med någon sådan ovänat utgift! Jag må tåla jävligt mycket men 2 år är för helvette 2 år. Och på 2 år har jag fått 400:-.. av noggrannt räknat hmm.. låt se.. 10 000 + 3000 + 6000 + 6000 + 10 000.. blir 35 000 som dom e skyldig mej sen en lång tid tillbaks. Lån, lön, skuld, bidrag..
tobaken eran kan ni ju sluta upp med.. ni säger att ni ska sluta men vafan gör ni inte det då för?! VAH?! Ni kostar hellre på eran egen död än att betala det som ni är skyldig folk. Har den tanken slått er nån gång? jag vill inte att ni ska dö i förtid pga ert val 1 gång i tiden men det går att förändra. Hade ni slutat med tobaken hade ni haft kanske 1500-2000 kr/måand till godo att klara upp era skulder med. Hade inte det kännts bättre än den dära ciggen på morgonen, sen 1 gång varje timma hela dagen ut?
Jag är så less på denna skiten som har blivit. Vi har knappt någon kontakt med varann.. varje gång jag ber om hjälp så äre precis som att det betyder ingenting. Minns när jag stod med volvon totalförstörd i Lycksele på bilverkstan för 1 år sen exakt, en nästintill nuyfödd hemi å kallt vare ute. Det ksu gå på några tusen å laga bilen, anrs ksu vi bli ståendes där. Ringde er och bad om hjälp, inte ens en minut kunde ni bry er! Direkt vare prat om erat, att det hade hänt något och att det var värre än att gå runt på lycksele med en 1 månader gammal bebis i -28 ute och en bil som man inte hade råd att laga. Hur tror ni att det kändes då? Så hemskt. Och mer hemskare när ni inte brydde er ett skvatt eller ens försökte fixa fram pengar.
Jag har ställt upp på er så jäkla mycket, när man själv behöver hjälp så får man det inte. Jag sku må så dåligt om jag var er, jag sku försöka sälja allt, bara jag slapp ha en skuld som ni har till mig. Blod är tjockare än vatten, säger dom. Men det där tror jag inte på längre! jag offrade många skoldagar/lektioner för att hjälpa er.. Jag offrade många jävla helger och kvällar efter skolan till att hjälpa er.. och ni gladeligen kör över mig, bara sådär?
Minns när mitt skadestånd var på ingående sommaren 2009. Jag sku få 65 000 för en grej som hände sommaren 2003. Ni var på mig som hökar långt innan pengarna kom in på kontot. Ifall ni sku få låna å ditten å datten. Efter 1 månad vad man less på erat tjat och frågande. Tiden gick och tillsist fick jag mina pengar, men jag ville inte berätta för er. FÖR NI VET ATT JAG ALDRIG KUNDE NEKA TILL ER och jag visste att om ni sku veta av pengarna, att jag hade dom så sku ni göra allt för att låna. Era slugna typer. Men hur kom det sej att ni visste UTAN ATT JAG SAGT NÅTT OM NÄR PENGARNA KOM. Jo det var en annan som berättade att hon hade fått sina och iomed det förstod dom att jag också hade fått mina pengar. Då börjades det, om igen på nytt. Ni ringde å rentav tiggde pengar nästan. Frågade om ni fick låna, och summorna var stora.. nejfan tänkte jag. Ni var på mig så jävla mycket att jag fick nog tillsist! Lånade ut pengarna för att ni sku hålla käften nån gång. Sen när ni inte fått lånat av den andre så tänkte jag: "jaha, men då äre bara jag som finns då" .. men har nu på efterhand fått vetat att INNAN dom lånade av mig, så lånade dom pengar av den andre FÖRE mig. Men detta fick jag aldrig veta förrän bara för ett tag sedan. Hade jag däremot vetat om det då, då hade dom inte fått lånat ett piss öre av mig! När jag frågade i samma veva justdå om dom hade lånat av den andre: "näe, hon vill ju inte låna ut, så det är bara du det hänger på nu. Du måste inte MEN.." då kom alltid det dära MENet in..
Ja, jag tyckte så synd om er att det var därför jag lånade ut, för att göra en god gärning. Avbetalningsplanen låg på 4 måander, så innan ens 2010 blev så sku jag fått igen allt. hade inte fått ett körv öre innan ens 2010. Första pengen fick jag kanske våren 2010.. 200 kr. Sen 200 kr i student present.. "oj vilken PRESENT" inte skuldbetalning.. näe, det var tydlignen en present. Men endå då jag frågade om pengar nån vecka efter studenten, fick jag svaret: "Jamen du har ju fått dina pengar, du fick ju 200 kr i studentpresent, det är dom."
Sen när jag bad er att sälja bilen som jag köpte i mitt namn som ni sku ha.. eftersom ja knappt visste nått om den och för att jag bor en jävla bra bit ifrånd den.. näe, inte ens det kunde ni! Fyfan.. å jag kunde ringa in annonsen å allt åt er, bara ni tog er an affären å det. Men nej, ni var inte ett dugg hjälpsamma alls, och har tjatat om det dära över 1 år nu. Bilen står fortarande kvar å rostar..
Skriver inte detta för att smutskasta er, utan för att uttrycka mina känslor, min vrede, min ilska, min besvikelse, min ledsamhet.. för jag vet, av erfarenhet att sku det bli tal om detta per telefon så äre 1 av er som e duktig på att slänga på luren så fort det blir lite hett om öronen. Och jag är för rädd för er 2 för att ta en diskusison också.. så nu vet ni det, JAG ÄR RÄDD FÖR ER... fattar ni. Det är därför jag inte kräver av er.. jag ställer upp på er för att jag bryr mig om er.. inte era ägodelar eller annat. Det är NI som räknas. Men nu brister det. Ha ställt upp på er i vått och torrt. Men att ni ska ljuga för mig, gå bakom ryggen, göra allt för att ni ska ha det bäst och att ni ska kunna genomföra era planer utan att tänka på jag eller andra. Jag som bär på eran skuld å allt, bara för att jag var snäll, till vicken nytta. Så att ni kan gotta er i mina förluster eller? Det är precis så det känns! Ja, jag hoppas att ni läser detta och begrundar verkligen. För om ni ens har några känslor så tänker ni nog efter nu, om inte så slänger ni er efter mobilen och ringer upp mig å skäller ut mig för det just jag skrivit. Ja, det är väl så det kommer att bli. Så jag väntar ju å ser, men jag vet hur ni fungerar.. tro mig.
JAG ÄLSKAR ER SÅ FÖRBANNADE MYCKET ATT JAG INTE VET VAD JAG GÖR! Om jag nån gång ens fick känna detsamma från er.. men inte. Det enda som speglar sig blindt i era ögon är materiella saker tydligen. För det är bara prat om saker å pengar å saker.. och jag är inte den förste som tycker detta.
Nä, jag hoppas ni verkligen läser å begrundar detta, och kanske börjar förstå varför jag jag hör av mig så sällan. Vill inte säga upp bekantskapen, har aldrig verlat och vill inte det heller. Det är det 1 av er tror, jag vet jag vet.. för det har jag fått hört förut! Jag får fan för att daltar med er, och för att jag inte vågar säga emot er. Men det är det slut med nu, och försöker ni det minsta å sätta er emot mig, ja då jävlar ska ni får se en ny Camilla jämfört med förut. Jag kan om jag vill förstöra era planer som jag vet att ni har på G, eftersom ni skrev ju över en del grejer på mig, som är i mina ägor trots allt. Så börja inte jävlas med mig, börja istället att fundera hur ni ska kunna börja betala av skulderna era..PÅ RIKTIGT. inte bara till mig men era andra också. Om ni inte har råd så tar ni er råd helt enkelt. Det är så jag får leva nu när jag måste stå för erat. Var glad för att dom grejerna inte är borta sen länge.. vrf jag valt att inte hiva iväg dem är för att jag bryr mig om er, alltför mycket. För hade det varit så att jag inte hade brytt mig, då hade jag hett iväg dom grejerna för längesen och då had ejag inte brytt mig om vad som hade hänt er. Men nu bryr jag mig som jag beskrivit så många gånger hittills. Bryr ni er om mig, och barnen?
Hittade många av mina loppis fynd också.. minns innan hemi kom att ja letade och snappade upp mycket kläder för en liten peng och ja, det var min start. Loppis/begagnade kläder, sen givetvist fick man mycket nytt men hade inga pengar sommaren då så det blev att köpa det som man hade råd till. Och fina kläder är det, jag menar.. känns väl kul å köpa nytt, men i början då dom växer ur saker på nolltid, då känns det inte lika kul. Nu äre anat, när Hemi inte växer lika fort som Holly gör, då äre roligare å köpa nytt å kosta på litegrann som han kan använda mycket.
Sen måste jag försöka få in pengar. När jag inte får av dom som e skyldig mej, vad gör man? Måste man bli ovänner för att dom ska fatta att det är allvar?! Hur kul är det för mig att måste berätta FÖR ER om jag har dåligt ställt en månad? Spec nu med järntillskottet där, inte fan hade jag råd med någon sådan ovänat utgift! Jag må tåla jävligt mycket men 2 år är för helvette 2 år. Och på 2 år har jag fått 400:-.. av noggrannt räknat hmm.. låt se.. 10 000 + 3000 + 6000 + 6000 + 10 000.. blir 35 000 som dom e skyldig mej sen en lång tid tillbaks. Lån, lön, skuld, bidrag..
tobaken eran kan ni ju sluta upp med.. ni säger att ni ska sluta men vafan gör ni inte det då för?! VAH?! Ni kostar hellre på eran egen död än att betala det som ni är skyldig folk. Har den tanken slått er nån gång? jag vill inte att ni ska dö i förtid pga ert val 1 gång i tiden men det går att förändra. Hade ni slutat med tobaken hade ni haft kanske 1500-2000 kr/måand till godo att klara upp era skulder med. Hade inte det kännts bättre än den dära ciggen på morgonen, sen 1 gång varje timma hela dagen ut?
Jag är så less på denna skiten som har blivit. Vi har knappt någon kontakt med varann.. varje gång jag ber om hjälp så äre precis som att det betyder ingenting. Minns när jag stod med volvon totalförstörd i Lycksele på bilverkstan för 1 år sen exakt, en nästintill nuyfödd hemi å kallt vare ute. Det ksu gå på några tusen å laga bilen, anrs ksu vi bli ståendes där. Ringde er och bad om hjälp, inte ens en minut kunde ni bry er! Direkt vare prat om erat, att det hade hänt något och att det var värre än att gå runt på lycksele med en 1 månader gammal bebis i -28 ute och en bil som man inte hade råd att laga. Hur tror ni att det kändes då? Så hemskt. Och mer hemskare när ni inte brydde er ett skvatt eller ens försökte fixa fram pengar.
Jag har ställt upp på er så jäkla mycket, när man själv behöver hjälp så får man det inte. Jag sku må så dåligt om jag var er, jag sku försöka sälja allt, bara jag slapp ha en skuld som ni har till mig. Blod är tjockare än vatten, säger dom. Men det där tror jag inte på längre! jag offrade många skoldagar/lektioner för att hjälpa er.. Jag offrade många jävla helger och kvällar efter skolan till att hjälpa er.. och ni gladeligen kör över mig, bara sådär?
Minns när mitt skadestånd var på ingående sommaren 2009. Jag sku få 65 000 för en grej som hände sommaren 2003. Ni var på mig som hökar långt innan pengarna kom in på kontot. Ifall ni sku få låna å ditten å datten. Efter 1 månad vad man less på erat tjat och frågande. Tiden gick och tillsist fick jag mina pengar, men jag ville inte berätta för er. FÖR NI VET ATT JAG ALDRIG KUNDE NEKA TILL ER och jag visste att om ni sku veta av pengarna, att jag hade dom så sku ni göra allt för att låna. Era slugna typer. Men hur kom det sej att ni visste UTAN ATT JAG SAGT NÅTT OM NÄR PENGARNA KOM. Jo det var en annan som berättade att hon hade fått sina och iomed det förstod dom att jag också hade fått mina pengar. Då börjades det, om igen på nytt. Ni ringde å rentav tiggde pengar nästan. Frågade om ni fick låna, och summorna var stora.. nejfan tänkte jag. Ni var på mig så jävla mycket att jag fick nog tillsist! Lånade ut pengarna för att ni sku hålla käften nån gång. Sen när ni inte fått lånat av den andre så tänkte jag: "jaha, men då äre bara jag som finns då" .. men har nu på efterhand fått vetat att INNAN dom lånade av mig, så lånade dom pengar av den andre FÖRE mig. Men detta fick jag aldrig veta förrän bara för ett tag sedan. Hade jag däremot vetat om det då, då hade dom inte fått lånat ett piss öre av mig! När jag frågade i samma veva justdå om dom hade lånat av den andre: "näe, hon vill ju inte låna ut, så det är bara du det hänger på nu. Du måste inte MEN.." då kom alltid det dära MENet in..
Ja, jag tyckte så synd om er att det var därför jag lånade ut, för att göra en god gärning. Avbetalningsplanen låg på 4 måander, så innan ens 2010 blev så sku jag fått igen allt. hade inte fått ett körv öre innan ens 2010. Första pengen fick jag kanske våren 2010.. 200 kr. Sen 200 kr i student present.. "oj vilken PRESENT" inte skuldbetalning.. näe, det var tydlignen en present. Men endå då jag frågade om pengar nån vecka efter studenten, fick jag svaret: "Jamen du har ju fått dina pengar, du fick ju 200 kr i studentpresent, det är dom."
Sen när jag bad er att sälja bilen som jag köpte i mitt namn som ni sku ha.. eftersom ja knappt visste nått om den och för att jag bor en jävla bra bit ifrånd den.. näe, inte ens det kunde ni! Fyfan.. å jag kunde ringa in annonsen å allt åt er, bara ni tog er an affären å det. Men nej, ni var inte ett dugg hjälpsamma alls, och har tjatat om det dära över 1 år nu. Bilen står fortarande kvar å rostar..
Skriver inte detta för att smutskasta er, utan för att uttrycka mina känslor, min vrede, min ilska, min besvikelse, min ledsamhet.. för jag vet, av erfarenhet att sku det bli tal om detta per telefon så äre 1 av er som e duktig på att slänga på luren så fort det blir lite hett om öronen. Och jag är för rädd för er 2 för att ta en diskusison också.. så nu vet ni det, JAG ÄR RÄDD FÖR ER... fattar ni. Det är därför jag inte kräver av er.. jag ställer upp på er för att jag bryr mig om er.. inte era ägodelar eller annat. Det är NI som räknas. Men nu brister det. Ha ställt upp på er i vått och torrt. Men att ni ska ljuga för mig, gå bakom ryggen, göra allt för att ni ska ha det bäst och att ni ska kunna genomföra era planer utan att tänka på jag eller andra. Jag som bär på eran skuld å allt, bara för att jag var snäll, till vicken nytta. Så att ni kan gotta er i mina förluster eller? Det är precis så det känns! Ja, jag hoppas att ni läser detta och begrundar verkligen. För om ni ens har några känslor så tänker ni nog efter nu, om inte så slänger ni er efter mobilen och ringer upp mig å skäller ut mig för det just jag skrivit. Ja, det är väl så det kommer att bli. Så jag väntar ju å ser, men jag vet hur ni fungerar.. tro mig.
JAG ÄLSKAR ER SÅ FÖRBANNADE MYCKET ATT JAG INTE VET VAD JAG GÖR! Om jag nån gång ens fick känna detsamma från er.. men inte. Det enda som speglar sig blindt i era ögon är materiella saker tydligen. För det är bara prat om saker å pengar å saker.. och jag är inte den förste som tycker detta.
Nä, jag hoppas ni verkligen läser å begrundar detta, och kanske börjar förstå varför jag jag hör av mig så sällan. Vill inte säga upp bekantskapen, har aldrig verlat och vill inte det heller. Det är det 1 av er tror, jag vet jag vet.. för det har jag fått hört förut! Jag får fan för att daltar med er, och för att jag inte vågar säga emot er. Men det är det slut med nu, och försöker ni det minsta å sätta er emot mig, ja då jävlar ska ni får se en ny Camilla jämfört med förut. Jag kan om jag vill förstöra era planer som jag vet att ni har på G, eftersom ni skrev ju över en del grejer på mig, som är i mina ägor trots allt. Så börja inte jävlas med mig, börja istället att fundera hur ni ska kunna börja betala av skulderna era..PÅ RIKTIGT. inte bara till mig men era andra också. Om ni inte har råd så tar ni er råd helt enkelt. Det är så jag får leva nu när jag måste stå för erat. Var glad för att dom grejerna inte är borta sen länge.. vrf jag valt att inte hiva iväg dem är för att jag bryr mig om er, alltför mycket. För hade det varit så att jag inte hade brytt mig, då hade jag hett iväg dom grejerna för längesen och då had ejag inte brytt mig om vad som hade hänt er. Men nu bryr jag mig som jag beskrivit så många gånger hittills. Bryr ni er om mig, och barnen?
Det må bara va pengar, men man försätter inte sitt eget kött å blod i ens egna skulder!
Kommentarer
Postat av: Emma
Jag tycker att om dom inte börjar betalar tillbaka inom en snar framtid så ska du sälja dina saker som dom anser är sina. Du och din (nya) familj ska inte behöva lida på grund av idiotiska och egoistiska människor!
You go girl!
Postat av: mikaela
Jag håller med Emma.. Börjar dom inte visa att dom vill reda upp skulden, så ska du inte längre bry dig om dom.. bryr inte dom sig om dig, så e dom inte värda att andra bryr sig om dom heller.. Sälj de som e ditt, även fast dom har de.. De e dina saker fast att dom använder de.. Sådana människor e inte värda nån hänsyn faktiskt.. Blir så ledsen o samtidigt arg när jag läser detta.. Hur dom utnyttjat dig bara för dom vet att du e så genom snäll o inte kan säga nej till dom.. Usch o fy, vilka människor.
Trackback
