Den 25/1 var jag på koll hos bm. Allt såg fint och normalt ut (som det skulle)
och inget mer med saken. 5 dagar senare var det dags för nästa koll (30/1).
Allt var som det skulle förutom mitt SF mått som skjutit iväg i höjden. Så fick
en remiss till Lycksele för att kolla ultraljud och bli kopplad till CTG.



Onsdag 1/2 (BF dagen)

Åkte till Lycksele för kollen. Men väl på plats i Lycksele skedde ett litet missöde.
Stannade på Dollar för att handla innan kollen men bilen ville sen inte starta
därifrån så fick gå (eller snarare springa för att hinna!) 1 km som det är därifrån
till lasarettet. kl 13.30 var det dags för ulj, hann precis i tid. Allt såg bra ut
och flödet i navelsträngen var normalt. Den stora tillväxten av SF måttet
visade på att det var ett stort barn igen, beräknat att väga omkring en
4,5 kg redan denna dagen på BF. Dom ville undvika igångsättning när det
inte är bra vad gäller större barn så ingen tanke på det sa dom. Dom gjorde
även en Gyn koll och var då öppen 2 cm, vilket kom som en chock för mig!
Trodde ju helt plötsligt att fl var på G när dom sa så.

kl 14 var det ner en våning på BB för att kopplas till CTG´n. Inom loppet av
15 minuter hade jag 3 värkar (alltså var 5:e min) men dock inga jag kände
av ens. Berättade att en Gyn koll hade gjorts och var öppen 2 cm. Men då
berätta dom att man kan gå å vara öppen 2-3 cm helt ovetandes flera
veckor innan fl ens äger rum. Men eftersom jag hade börjat få värkar
(och nu detta med bilen) så ville dom ha kvar mig över natten när jag
är en sån raketföderska.

Hade under hela dagen gått regebundet och gjort mig te
koppar bestående av hallonte, allt för att få igång något :)

Torsdag 2/2

Inga märkbara värkar alls. Beslöt oss för en tur på stan för att komma ut
lite och röra på sig för att se om något vill hända. Började känna lite värkar
efter några timmar på stan så åkte då tbx på sjukan för ny Gyn koll.
Klockan var då ca 14.30, som dom hade tid just efter att en fl var klar.
Öppen 2, fortf sa dom. Värkarna kom oregelbundet, ibland kände man
lite av dom men mest kom det värkar som inte ens var kännbara. Tack
vare värkar  huvudtaget ville dom ha kvar mig en natt till utifall att, så fick
ha kvar rummet en natt till och gjorde allt för att få igång ev mer värkar.
Sprang på kvällen i trapphuset, gick på en promenad in till stan fram åter.
Hände inget mera för det. Drack te om bara den idag också, säkert en 5-6
koppar allt som allt.

Fredag 3/2 "The Day" Almoust..

Vaknade av värkar som kom regelbundet, kännbara men som ej gjorde
ont på någotvis. Höll på säkert några timmar för jag somnade mellan
varje å vaknade när nästa värk kom. När jag väl klev upp för dagen slutade
värkarna helt plötsligt. Bad om att få göra CTG och en ny gyn koll för att
se om något nytt har hänt. CTG´n visade att jag hade långa värkar, som
kändes och dom kom regebundet men med mellanrum på längre än var
5:e min (som det var tidigare). Gyn kollen visade på fortf 2 cm, men denna
ggn sa dom "utvidgat 3-4 cm" att sträcker man ut lite å öppnas det mer.
Lite hade hänt men långt ifrån fl sa dom.

(Sista magbilden, tagen denna dagen innan avfärd från lycksele)



Dom sa att det sitter mycket psykologiskt i det hela, att går man bara å
väntar kan det stå still, och kände detsamma att jag bara väntade å försökte
med allt men inget ville ju hända så vi beslöt oss efter många om och för
hemgång när det kan dröja ytterligare innan något händer. Bara att åka
hem kan göra att det vänder sa dom, att få vara i sin hemmiljö och att
man börjar slappna av.Innan vi begav oss var vi en sista sväng på Dollar.
På Dollar började jag ha riktigt onda värkar, kom med 3 min mellanrum
några st sen la det av, så tänkte inte mer på det, när det ej ville fortsätta.
Längs vägen några km utanför Lycksele kom en värk. Höll i sig 40 sek-1
min ca och tänkte inte annat än att koncentrera mig på körningen när
det var jag som satt bakom ratten. En kort stund efter det kom en likadan
värk och en stund efter det kom nästa..

Tog då fram mobilen och började klocka värkarna, eller tja inte jag men
Daniel som satt brevid fick pausa och starta när jag sa till. 1:a - 3 min
mellanrum, sen ökades minuterna mellan varje värk på med ca 1 min för
varje värk, så tillsist var ja uppe i 7-8 min mellanrum mellan värkarna
och det visade på att de inte verkade vara nått regelbundet trots allt
så fortsatte i riktning mot villis ist för att vända om. Körde ganska
fort minns jag så hade väl vid detta laget kommit nästan halvvägs,
ja minst 1/3 hade jag passerat då iaf. Sen blev det värre värkar
(dom tätnade på igen) började då om att klocka och dom kom nu
med 3 min mellanrum och ont gjorde dom! Kollade i backspegeln å såg
hur kolsvart det var mot lycksele hållet, medans mot villis var det fortf
ljust så inrikta mig på hemåt när vi för tillfället var utan xtralysen. Sen
hade jag bara tankarna på att få hem bilen, för det var lite ström så att
stanna längs vägen var inget alternativ. Nej, ville helt enkelt få hem
bilen så den inte behövde stå längs lycksele vägen nånstans i -39 som
det var nu när jag körde. I höjd med Latikberg (3 mil till vmina) ringde jag
till bm Börje som förlöste Holly sist när ja födde på vmina, bad om att få
göra en koll när jag kom till platsn och berättade om mina värkar så inom
loppet av 15 min skulle han befinna sig där.

En kvart senare var vi framme (vid 17 tiden) och värkarna tog i rejält
så kunde inte tro annat än att det var födardags närsomhelst, men
visade sig vara helt annat. Öppen 2, går att vidga 3-4, sa han.
Alltså samma som innan. Men vrf värkarna gjorde så ont och var
så regelbundna och att inget mer har hänt TROTS det sa han var
för att bebisens huvud inte var itakt med "livmodermunnen", att tappen
låg lite bakåt för tillfället som gjorde att värkarbetet ej blir effektivt
sålänge bebisens huvud inte vill hamna på "rätt plats" så med andra
ord: Kan gå och ha jätteonda födarvärkar utan att det vill öppna sig
mera, allt från 1 h upp till 40 h bort. Det enda han sa var att åka hem
, ta alvedon och försöka vila istället för att ev bli utmattad av värkarna.

Körde hem, med samma värkar som kom lika tätt, åt middag och umgicks
lite med barnen innan dom sku läggas. Gick på toan ett antal gånger
och ville uträtta mina behov men gick inte! Kände mer å mer för varje
värk hur det trycker på (inte krystkänsla) men att det börjar hända saker.
Hade nu hunnit vare hemma en 3 h och kände att snart går det inte,
det är något fel! Inte ska man behöva gå och ha såhär ont?! Ringde
till BB och rådgjorde vid 22 tiden och dom tyckte att jag skulle komma
in igen, denna gången med ambulans tack vare min prio som jag hade
och tack vare kylan ute. Så förberedde Daniel för färd återigen
mot Lycksele, väntade på att han sku va redo/klar med packning
av ny matäck osv, haha SEN tillkalla jag ambulans och då var kl
närmre 23. Dröjde väl en kvart sen kom ambulansen men dom hittade
inte till oss och började köra vidare mot fjälls. Trodde allvarligt då att
jag skulle bryta ihop, men det är inte 1:a ggn en ambulans inte
hittar på området här, allt tack vare skyltningarna på husen som INTE
stämmer överens med våra adresser. Efter nån minut komme ambulansen
tbx igen och nu hade vi tage fram reflexer, ficklampor å stod å signalerade
så dom skulle se oss. D hade gått för att möta dem längs vägen också
, haha ja minst sagt kaos kändes det som men efter många om och
men befann vi oss tillslut i ambulansen, påväg i riktning mot Lycksele.

Tack vare kylan ville dom stanna till i Vmina för en koll, dom hade en
gynekolog på plats också så svängde förbi  först innan vi ev skulle vidare.
En gynkoll gjordes och fick till svar: 8 cm öppen. Då blev jag chockad, men
fick även till svars vrf värkarna hade ändrat "karaktär" en aning, ja det
kändes som att jag hade krystvärkar, att jag gick å höll mig hela tiden.
Vi pratade om hur vi skulle göra, och berätta att sist när jag var såhär
öppen i vmina (med holly) ville inte bm:en skcika iväg mig, så Gynekologen
bestämde för att ta hål på hinnorna och att födseln sku
äga rum på plats så de akutsköterskor/ambulanspersonalen gick och
gjorde iordning ett rum medans jag vanka runt med värkar. Blev
erbjuden lustgas som dom hade i ambulansen men det var inget jag
ville ha. 10 min efter ankomst så togs mina hinnor kl 23.30 och
därefter ombads jag vara uppe och gå för att bebisen sku glida neråt
ännu mer. Värkarna tog i hårt och det var bara att andas så
gick det bra. När en dryga 30 min hade gått gjordes en koll igen och
hade öppnats mera men var en "kant" kvar så sku fortsätta vara uppe
och gå. Fortsatte gå runt och daniel gick som en hök efter/med mig
beredd att ta emot mig om jag sku ramla ihop. Inte för att jag kände
att jag ens var i närheten av det men han gick för säkerhet skull
och tittade alldeles förskräckt på mig hela tiden :P haha det var en syn det,
jag var alldeles lugn medans han höll på att flippa ut ibland, spec tidigare i
bilen när jag körde med värkarna då var han alldeles förstörd. När 30
ytterligare min hade gått ville jag göra en koll  igen för nu kände jag att
jag föder närsomhelst bara jag får börja krysta, för nu hade jag gått ett bra
tag och kämpat emot krystvärkarna när jag hade denna kanten kvar, så la
mig på sängen dom gjort iordning (00.35) och hade fortfarande denna
kanten kvar (och mina erfarenheter av dessa kanter är att dom kan t lång tid
att få bort, när jag hört om andras fl) men jag började krysta och höll varje
krystning väldigt länge. Efter 2 st kom gynekologen och kollade, började
då att trycka/försöka pressa undan denna kanten och hon lyckades på
en gång! Tjofs sa det och kände hur barnet föll längre ner, bokstavligen!
En sista krystning och sen var hon ute, 00.46 efter 4 krystningar :)

Vägde 4225 gram och var 52 cm lång <3
Född den 4/2 (lördag morgon) 3 dar efter BF