Men låt bara bli att skriva när du känner att du inte ids/ha nåt å skriva... Så gör jag och jag tappar inte läsare. Har jag inget att skriva, så har jag inget att skriva. Har jag inte tid, så har jag inte tid att skriva. Så enkelt är det. Man har ju inga skyldigheter att blogga, det är ju bara en sak man gör för andras skull. Jag går först i mitt liv. Du borde gå först i ditt. Så skriv när du känner för det och ta inte bort bloggen. Du kanske vill blogga igen om några veckor/månader och då kan det vara skönt/kul att ha kvar din blogg.

Svar: Antalet läsare har redan sänkts till en nivå som man ser att den återkommer (alltså har jag vare "offline" men skriver sen igen äre samma antal som läser bloggen) så där märker jag inte av något på det viset. Är väl mina krav på mig själv, samt envisheten som gör att man känner sig tvingad att blogga för att hålla den vid liv :) Är så som jag känner ibland näre inte e kul att blogga för en stund, att ja måste göra det iaf, men finns ju tillfällen då det ej blive hursom. Å precis det du säger med för andras skull, är ju drf jag har bloggen. Sku det va för MIN skull sku jag haft en låst en eller en dagbok å skrive i :) Men känner också sen flera år tillbaks(långt innan barnen) att jag ska va tillgänglig alla, men ack så svårt och stort ett krav det är på en själv.. och ogenomförbart!  Men det är så min hjärna tänker ofta, tillgänglig alla när man bor där man bor (långt från vänner/familj) men de tär så rätt det du säger efter allt, jag BORDE gå först i mitt liv, men det gör jag inte å har väl aldrig gjort riktigt. Blir svårt med barnen men inna dess gick ja inte riktigt heller först i mitt liv, då var det en massa andra som behövde en, hjälp hit å dit å tjänster (ja som detta att åka ut om vardags kvällar och knacka dörr å sälja tunnbröd) när man bodde hemma.. baka om helgerna, åka på marknader.. ja det var fullt upp när det var högsässonger! Så mkt att ja hamnade efter i skolan för att ja fick många fredagar stanna hemma och följa med dom och antingen hämta mjöl/ingredienser eller för att baka.. men det hör inte längre till saken hur det var då, men jag försöker alltmer att priotera mig själv för det behövs. Säga ifrån sånt som inte passar, för jag kan inte finnas till för alla, än hur mkt jag försökt genom årena. Som nu i att inte ha detta måstet att blogga blogga blogga! Kanske ska läsa din kommentar ofta för att påminna mig själv om det för det du skriver om är alldeles rätt! :) Tack vännen för sparken i rumpan £> Needed It

Sen svar på din förra kommentar ang uppdatera bloggen, Working on It!

tjiing!! <333