Tänk om pengar inte fanns, gud så bra man skulle må! Utan ångest eller oro att pengar ska räcka hit å dit, pensionssparande, fonder och aktier hit å dit. Blää mår så dåligt över att man ska va beroende av pengar. Att utan dom kan man inte leva, är rätt tydligt idag. Man har en viss norm hit å dit vad man ska klara sig på och vad man ska ha och inte ha.

Har man det nödvändigaste (som man behöver/nyttjar) dagligen som: mat, kläder, el, vitvaror, vattenkran, blöjor, papper etc. borde man ju klara sig på det tycker man, men då är ordet Pengar också en sak som behövs för att underhålla dessa dagliga grejer/råvaror och för att betalas med.

Jag själv spyr bara åt pengar, deras innebörd, vilken makt mycket pengar kan ge. Men gud viket trist rikedom! Jag skulle må bättre av att aldrig mera behöva oroa mig för pengar, att dom kommer när dom ska och att det är rätt mängd varje gång. Det skulle jag må bra av att slippa tänka på. Men skulle inte må bra av massvis med pengar (vara rik som dom säger) ekonomist oberoende och t ex sämre hälsa eller ensamhet elr annat.

Jag tänker ofta på vad en bm sa till mig förut när jag var gravid, hon såg hellre att unga som jag var då får barn än dom som har byggt upp sitt liv med jobb, hus, vänskapskrets å ja allt det som livet innebär före barnet/barnen. Hon mena på att vi som inte har byggt upp allt innan barntiden kommer har mycket lättare för att ta emot barnet, anpassa oss efter barnet och inte tvärtom :) bygga upp efter barnets behov och skaffa jobb därefter som passar osv. Och att yngre har lättare med barn i huvudtaget, man e pigg, ung å färsch å orkar mera. Man kommer ihåg mera från sin egna barndom att relatera till. Kan hålla med till en viss del, är ju förståss både för och nackdelar än hur man ser det som (ung, eller lite äldre eller gammal)

Men det jag håller med om till fullo av det hon sa är att barnet/barnen blir ej lyckliga av att ha föräldrar som har mycket pengar/fint hus/ny bil/lever rikt osv. Det är inte det som gör lyckan, hurvida rik man är eller ej. har barnet det dom behöver så är lyckad gjord :) Mat, kärlek, omtanke, blöjor, boende, sällskap, ja allt som ett barn kräver :) Då är dom nöjd! Och ett nöjt barn är det viktigaste, som mår bra. Så det behöver inte vara ett stort hus med varsitt rum, nya leksaker och nya kläder hela tiden :) Bagagnat funkar så fint i början, spec då dom knappt nöter på saker! Sen när det nötes köper man hellre nytt så man vet att det håller i både leksaksväg och klädväg, men vi har klarat oss otroligt bra, tack vare begagnat, grejer sen man själv var liten, nya grejer från folk, och kläder/leksaker från släkt/anhöriga :) Däremot bilstolar är något jag vill ha nytt, av säkerhets perpektiv!

Så vi klarar oss bra, med mycket stöd och hjälp från släkt som man fått :) Och hoppas en dag att man själv kan ge lika mycket tillbaks för allt besvär, men den tiden kommer nog i framtiden. Sen har man löst mycket på egen hand, genom smarta köp eller byten med dom man känner. Är man driftig och har viljan går ju allt!

Menar inte att ni som har byggt upp ert liv innan barnen har det sämre, absolut inte! Men verkar vara en hel del som tror att såna som jag och andra unga har det mycket sämre, men vill ha sagt att det sitter inte i vad man har för inkomst allt jämt :) Att man inte mår bäst av att vara rik. Längtar dock till en fast inkomst, slippa penga oron nån gång, kan inte bärga mig att kunna spara undan pengar sen!